Nu var måndagen avklarad.

Nu är det inte så långt till fredag, eller jo det är ju det, men en dag är snart över så det är fyra dagar kvar. På fredag får jag se min baby, min älskade älskling som jag saknar obeskrivligt mycket. Det är hur knäppt som helst.
Igår kväll när man hade slagit sig ned framför tvn och bara ville ta det lugnt till miami inc, plingade det på dörren. Vem kunde det vara om inte självaste Penis (Helene). Hon kom upp till mitt rum och våldsgästade mig. Hon sa att hon tyckte synd om mig för jag hade suttit själv hela helgen, haha, bra att någon bryr sig. Så hon tog med lite jordnötsringar, Full strike, och Die Dard. Det blev en liten movie night. Sedan ringde såklart telefonen när vi börjat kolla på filmen. Jag tänkte att, gud vilken otur om det är Max som ringer från Ryssland nu när jag är med Helene. Tror ni inte det var det då? Gud så söt han var, det kändes som om vi inte hade pratat på flera månader. Det har blivit så där konstigt så man varken minns hur han låter och hur han ser ut. Okej, jag vet, jag kanske överdriver lite, men helt seriöst känns det som om vi inte träffats på två månader.
Idag har jag varit i skolan, och jag har verkligen varit på varje lektion, efter lite om och men. Jag och Helene gick hem efter första "lektionen", det var ganska skönt att vara hemma så jag funderade på att skita i engelskan, Helene med, men det blev till att gå i alla fall. Efter engenskan åkte jag Helene och Hanna hem till mig och satte oss och spelade Cs, jag vet hur nördigt det låter, men vad skulle vi göra då? Då ville Helene absolut skita i tyskan, men till slut gick vi till bussen.
Nu var det ju egentligen så att jag skulle åka med Bella och boxas, men ärligt sagt så orkar jag inte. Jag åt ingen lunch (smart Emelie) så om jag hade åkt in, så hade jag nog dött. Sorry Bellsingen. Men vi ska jogga en timma imorgon, och så ska vi boxas på onsdag så det jämnar ut sig.
  Jahaja, nu hade jag tänkt att hjälpa min mamma med maten, för ibland tycker jag så synd om henne. Jag är alldeles för känslig av mig nu för tiden. Men lycka till med era liv allihop. Eh, jag kanske skriver mer ikväll om jag pallar. See yah.
Bara för att jag saknar honom så:
image3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0