Mellies

Nu är hela processen över. Den där svåra biten efter en nära släktings död. Det är sant som de säger, begravningen är ett bra sätt att få ett slut. Det jag menar är såklart inte att lidandet tar slut, det gör det aldrig. Men man får säga hejdå på riktigt.
Jag har alltid varit så dåligt inställd när det gäller begravningar, när det gäller kyrkan över huvud taget. Idag ändrades min uppfattning helt klart.
Min farfars begravning var otroligt fin, väldigt lyckad. Det blev precis som vi vet att farfar ville ha den. Bara vi närmsta sex personer.
Dalarö kyrka är verkligen så otroligt mysig. Det är inte som en sån där kyrka man ofta tänker på, ihålig och ekande. Den här är så varm, liten och välkomnande.
Jag kunde inte vara gladare för farfars skull.
Prästen var toppen! Jag har alltid tyckt att präster är läskiga, men har dessvärre aldrig träffat en så här nära. Han var väldigt cool, om man får uttrycka det så.
Det blev en himla massor med tårar under begravningen, jag ville bara springa ut ett tag. Det kändes otloligt hårt. Men jag visste att farfar låg där i samma rum, jag visste att han stolt såg ner på oss.
Prästens tal om farfar var så otroligt rätt, jag log när han sa de sakerna om farfar, som verkligen stämmer. Det var så lättande att höra det. Jag vet att farfar finns kvar, det är bara det att han lämnat kroppen. Han kommer alltid att finnas kvar här ute på Dalarö, jag kan känna det.
Efter cermonin åkte vi hem till huset och bjöd prästen på fika. Det var hur trevligt som helst. Vi pratade massor om våra liv och familjen. Prästen var verkligen toppen som jag sa. Jag sa att jag snart var arton och han började prata om hur han själv hade längtat efter friheten. Han skämtade mycket, rökte, och kunde till och med snacka om alkohol och sånt, han tog öl också. Jag visste inte det om präster, men jag har väl kvar den där gamla bilden. Han var cool!

Jag är så glad för dig farfar. Men jag är så ledsen att du inte längre finns i vår värld. Du får komma hit någon gång och skvallra om hur det är där på andra sidan, lova mig det?
Du var en riktig kämpe, de här sista åren var inte roliga men du klagade inte en enda gång! Du var så otroligt stark. Du är min förebild farfar, du klarade så mycket.
Den där låten på slutet som var tillägnad till dig, jag grät så mycket då. Tänkte på dig sittandes i köket och lyssna på din jazz.
Jag vet att du hörde mina tankar när jag klappade på kistan och gav dig rosen, jag vet att du hörde mig.
Det här må vara slutet på din kroppsliga vistelse, men början på nästa liv.
Du vet att jag älskar dig och tänker på dig.
<3