Mellies

Jag är fortfarande helt förstörd. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det känns verkligen som om jag har förlorat det viktgaste jag har. Jag grät i flera veckor efter jag hade blivit av med min dagbok, nu skulle jag bränna upp alla dagbäcker jag har för att ställa detta till rätta.  Ju mer pappa försöker prata allvarligt med mig, desto värre blir det. Varje ord känns som en till kniv i ryggen.
Hur ska jag få ut dem utan att det ska svida ännu mer?