Fan fan fan fan fan

Det kommer igen.Känner hur det bubblar upp ända från magen upp i halsen upp i hjärnan in i hjärtat. Det är inte roligt. Jag trodde det skulle gå bra ett tag till. de va länge sen. Men nej, alltid, alltid när jag minst anar det. Vad gör jag nu då? Ska jag gå till skolan, ska jag stanna hemma? Jag vill bara lägga mig ner och skaka, gråta. Fast är det här så konstigt egentligen? Jag menar, men påverkas ju ändå av omgivningen så lite kan jag förstå det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0