Hur fort går inte tiden?
Jag minns när jag man var liten, det var ingenting som spelade någon roll. Man visste att mamma fixade allt, man hade inga svårare uppgifter, det var bara att gå till skolan och leka hela dagarna.
Och sedan blev man lite äldre. Började bry sig om killar och kläder. Det kom som en blixt, helt plötsligt kände man sig vuxen. De vuxna såg en inte som vuxen, men själv visste man att man skulle klara av allt.
Vart tog den vägen tiden? Jag minns det som om det vore igår, och innerst inne känner jag mig fortfarande som 15 år. Jag minns när jag fyllde 15, jag var på dalarö med Anna. Vi kallade dagen innan för "den sista fjortis dagen". Men inte sjutton försvann fjortistiden då, det blev ju bara värre, trots att man såg sig själv som vuxen då.
Nu helt plötsligt är man 18, har varit tillsammans med samma kille i tre år och är förlovad. På ens vänner märker man att allt går framåt, men inte på en själv. Trots att jag borde vara vuxen nu så känner jag mig inte vuxen alls. Visst på ett sätt är jag väl det, men jag är fortfarande så liten? Im not a girl, not yet a woman.
Runt omkring sig märker man verkligen att allting förändras, så fort! Emma har tagit körkort. Körkort! Det känns så otroligt knasigt. Max har flyttat in i en lägenhet på obestämd tid. Söders finaste läge, tycker jag. Jag skaffade jobb, kändes som ett stort steg. Anna skaffade ett bättre jobb och fick en massor med pengar, medans jag slösade allt. Nu har jag fått ett superbra jobb (via Anna). Jag har gått ut och hunnit tröttna lite på krogen. Jag tar studenten om 91 dagar och känner hur den där vuxenheten kommer sakta men säkert. Men jag vill tamefan inte bli vuxen.
Och sedan blev man lite äldre. Började bry sig om killar och kläder. Det kom som en blixt, helt plötsligt kände man sig vuxen. De vuxna såg en inte som vuxen, men själv visste man att man skulle klara av allt.
Vart tog den vägen tiden? Jag minns det som om det vore igår, och innerst inne känner jag mig fortfarande som 15 år. Jag minns när jag fyllde 15, jag var på dalarö med Anna. Vi kallade dagen innan för "den sista fjortis dagen". Men inte sjutton försvann fjortistiden då, det blev ju bara värre, trots att man såg sig själv som vuxen då.
Nu helt plötsligt är man 18, har varit tillsammans med samma kille i tre år och är förlovad. På ens vänner märker man att allt går framåt, men inte på en själv. Trots att jag borde vara vuxen nu så känner jag mig inte vuxen alls. Visst på ett sätt är jag väl det, men jag är fortfarande så liten? Im not a girl, not yet a woman.
Runt omkring sig märker man verkligen att allting förändras, så fort! Emma har tagit körkort. Körkort! Det känns så otroligt knasigt. Max har flyttat in i en lägenhet på obestämd tid. Söders finaste läge, tycker jag. Jag skaffade jobb, kändes som ett stort steg. Anna skaffade ett bättre jobb och fick en massor med pengar, medans jag slösade allt. Nu har jag fått ett superbra jobb (via Anna). Jag har gått ut och hunnit tröttna lite på krogen. Jag tar studenten om 91 dagar och känner hur den där vuxenheten kommer sakta men säkert. Men jag vill tamefan inte bli vuxen.
Kommentarer
Trackback
