Så kan det gå

Ibland bryter man ihop totalt. Som jag gjorde ikväll. Ibland slår det bara slint i skallen på en och minsta sak kan frambringa total utbrott. Okej, det som utlöste detta tycker jag inte var en liten skit grej, men.
Och så skulle jag ut också, och inte kunde jag det. Då blev det bara värre. Och nu är Max ute utan mig och jag sitter här på Dalarö, där jag alltid har svårt att sova. Kan det bli bättre än så här eller?  Helt ensam och helt förkrossad. Det känns som om någonting inuti mig har gått söndr eller nåt, skitsvårt att förklara men det svider hela tiden och det har nog inte ens gått en tiominuters paus mellan mina tårar, i fler timmar.  Usch, jag vill tänka på någonting posetivt, det brukar jag alltid göra om jag tänker på någonting dåligt för länge men nu kommer jag knappt på en enda sak. Jag har suttit och kollat gamla bilder för att försöka få fram några sorts känslor i mig, men det funkar inte.
Jag hoppas att jag vaknar upp imorgon och är en helt annan människa. Fri från sorg och överbelastad med lycka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0