vidrigt

Jag mår så vidrigt. Att jag inte vet hur jag ska förklara det. Det känns som om någon rivit av mig allt skinn och häller salt över hela mig. Det känns som om jag blivit skjuten i hjärtat hundra gånger om.
Finns det en gräns för hur dåligt man kan må? Kan man dö av att gråta? Jag vet bara att jag inte orkar längre. Jag orkar ingenting. Jag kan inte äta, jag kan inte sova, det är omöjligt. Om jag bara kunde sova!
Jag känner mig så sviken, lurad och totaldum. Att jag kan gå på det. Att jag inte kan förstå att sånt inte händer mig, jag borde ha lärt mig nu. Men nej, det krävdes ännu mer smärta i detta skitliv.
Jag klarar det inte, jag vill ge upp. Jag vill aldrig med lämna mitt rum eller lämna min säng, men jag måste och det gör så ont.
När allt var så bra, så skulle allting vända. Varför ska det hända mig?
Varje steg, varje andetag, varje blinkning och det finns bara du där. Jag hatar mig själv för att jag gjorde allting fel när jag kunde gjort det så rätt. Tänk om jag kunde spola tillbaka tiden och ändra på allt, då skulle jag vart lycklig. Varför kan jag inte få vara lycklig? Snälla kan någon fixa det, spola tillbaka så jag kan få göra allting rätt!
Man kan önska sig omöjliga saker, men man kommer aldrig få dem. Det svider så otroligt mycket.
Döda mig snälla, för jag är redan död.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0